Feminism: vad det är, vågorna, riktningarna och historien i Sverige

Feminism omfattar olika idéer och samhällsrörelser som utgår från att kvinnor är underordnade eller behandlas orättvist och som syftar till att förändra denna situation. Det finns inte en enda, enhetlig form av feminism. Trots att olika strömningar är överens om att orättvisor förekommer så tolkar de dem på olika sätt och föreslår olika lösningar.

Vad är feminism?

Begreppet har flera olika innebörder. Enligt Stanford Encyclopedia of Philosophy använder vissa författare termen feminism för att beteckna en specifik politisk rörelse i USA och Europa, medan andra använder den för att beskriva övertygelsen att kvinnor utsätts för orättvisor. Det råder ingen enighet om vilka orättvisor som exakt avses. Uppslagsverket gör därför en skillnad mellan feministiska idéer och feministiska politiska rörelser.

En definition som ofta åberopas är den som den amerikanska författaren bell hooks presenterade i boken Feminist Theory: From Margin to Center. Där föreslår hon att feminism kan definieras brett som en strävan att avskaffa sexism och sexistiskt förtryck. Enligt hooks möjliggör en sådan formulering samverkan mellan många människor trots att deras syn på vägen framåt skiljer sig åt. Hennes perspektiv bygger på att sexism utgör en egen typ av förtryck som kan särskiljas från andra former av förtryck.

Ordet självt är ganska nytt. På mitten av 1800-talet betydde det på engelska ”kvinnliga egenskaper”. Först efter den första internationella kvinnokonferensen i Paris år 1892 kom det att användas regelbundet för att beteckna tro på och arbete för jämlika rättigheter för kvinnor, enligt samma uppslagsverk. Människor har dock reflekterat kring rättvisa för kvinnor långt tidigare än ordet fanns. Platon är ett exempel på en tänkare som menade att kvinnor borde få utbildning för att kunna leda samhället.

Feminismens vågor

Feminismens utveckling beskrivs ofta i form av vågor. Den här modellen har sitt ursprung i den amerikanska kvinnorörelsen och har ifrågasatts för att göra historien för enkel. Under mellankrigstiden beskrevs rörelsen som svagare. Stanford Encyclopedia of Philosophy ger denna karakteristik:

Kritiker av vågmodellen påpekar att den inte tar hänsyn till motstånd mot mansdominans i andra historiska perioder och kulturer. Den ignorerar också kampen mellan 1920- och 1960-talen samt aktiviteter utanför den formella politiken, särskilt bland kvinnor av färg och kvinnor från arbetarklassen. Därför föredrar vissa forskare att definiera feminism utifrån dess idéer snarare än genom att koppla den till specifika rörelser.

Riktningar inom feminismen

Feministisk teori omfattar flera olika inriktningar med olika syn på makt och hur förändring kan ske. Stanford Encyclopedia of Philosophy innehåller separata artiklar om bland annat liberal, materialistisk och radikal feminism. Uppslagsverkets artikel om feministiska perspektiv på makt förklarar skillnaderna mellan dessa riktningar. Alla delar uppfattningen att kvinnors underordning är orättvis.

Liberal feminism

Liberalismen fokuserar på individens frihet och en stat som garanterar den. Liberala feminister använder dessa principer för att kräva frihet för kvinnor. Enligt Stanford Encyclopedia of Philosophy delas denna riktning i två grupper beroende på om frihet förstås som frigöring från tvång eller som möjlighet till personligt och politiskt självbestämmande.

Radikal feminism

Radikala feministers bild av makt bygger ofta på begreppet dominans. Catharine MacKinnon hävdar att könsskillnaden i sig är ett resultat av dominans och att problemet ligger i att skillnaderna definieras av makt. Hon uttrycker detta som att skillnaden är ”sammetshandsken på dominansens järnhand”. En konsekvens av hennes analys är att män per definition har makt och kvinnor saknar den.

Socialistisk och materialistisk feminism

Marxistisk teori förklarar maktutövning med utgångspunkt i klassförhållanden. Socialistiska feminister under andra vågen påpekade att Marx inte uppmärksammade sambandet mellan klassförtryck och könsförtryck samt att han inte tog hänsyn till kvinnors obetalda reproduktiva arbete i hemmet. Hur detta hänger ihop med hemarbetet beskrivs i texten om det obetalda arbetet.

Intersektionell feminism

Begreppet intersektionalitet introducerades av den amerikanska juristen Kimberlé Crenshaw i en artikel från 1989 för att analysera det särskilda förtrycket som afroamerikanska kvinnor möter. Hon utvecklade idén ytterligare i artikeln Mapping the Margins från 1991, vilken Stanford Encyclopedia of Philosophy citerar. Enligt Columbia Law School har termen blivit central i diskussioner om bland annat identitet och rättvisa. I Sverige föreslår Jämställdhetsmyndigheten att intersektionella analyser används i offentliga jämställdhetsinsatser.

Feminism i Sverige

Den svenska kvinnorörelsens tidiga frågor gällde rätten till arbete, utbildning och rösträtt. Jämställdhetsmyndighetens förteckning över viktiga årtal visar att den första motionen om lika politiska rättigheter för kvinnor och män väcktes i riksdagen 1884 men avslogs. Den 24 maj 1919 beslutade riksdagen om allmän och lika rösträtt och 1921 valdes de första fem kvinnorna in i riksdagen.

Grupp 8 bildades under andra vågen. Organisationen startade 1968 som en studiegrupp med åtta kvinnor i Stockholm och omvandlades 1970 till en öppen kvinnoorganisation. Bland dess centrala krav fanns rätt till arbete, daghemsplats för alla barn och fri abort. Grupp 8 återinförde också firandet av internationella kvinnodagen den 8 mars 1972.

Kvinnojourerna uppstod ur kvinnorörelsens arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Nätverket Stödstrumporna satte inför riksdagsvalet 1994 press på de politiska partierna genom att hota med att bilda ett eget kvinnoparti om de inte ökade andelen kvinnor på valbar plats. Efter valet utgjorde kvinnor 144 av de 349 riksdagsledamöterna. Med sexköpslagen från 1999 blev Sverige det första landet i världen att förbjuda köp av sexuella tjänster samtidigt som försäljningen inte blev brottslig.

Kritik och debatt

Feminism är ett ämne som diskuteras både inom rörelsen och i bredare samhällssammanhang. Inom feminismen har tredje vågens aktörer ifrågasatt den andra vågens syn på kvinnor som en enhetlig grupp. Vissa tänkare har därför valt andra benämningar för sina perspektiv, till exempel womanism. En annan central fråga är huruvida feminism främst bör fokusera på lika rättigheter eller på en mer omfattande analys av samhällets maktförhållanden. Enligt Stanford Encyclopedia of Philosophy anser de flesta feminister att lika rättigheter är en nödvändig men otillräcklig förutsättning för förändring.

I offentliga samtal finns också personer som inte accepterar feministiska tolkningar eller menar att de överdriver omfattningen av kvinnors underordnade ställning. Redaktionen presenterar dessa olika ståndpunkter utan att uttala sig för någon av dem. Förklaringar av hur feminism relaterar till jämställdhet som politiskt mål finns i texterna om jämställdhet och genus.

Vanliga frågor om feminism